Jag skulle faktiskt, idag, med handen på hjärtat svara ja på den frågan. Jag kan svara ja för jag minns hur det var när jag inte var lycklig. Men om jag inte hade farit illa eller mått dåligt så hade jag inte heller uppskattat den lycklighet jag känner idag.
Jag har genom min resa förstått innebörden av orden: ”lycka kommer inifrån.” Det behöver inte vara en floskel som man läser i ett socialt mediaflöde. Det är en sanning och jag vet att det är en sanning eftersom jag har gjort resan från det tunga och jobbiga till det lätta och lyckliga.
Är lyckan konstant? Nej, precis som mycket i livet är i konstant förändring så är lyckan inte heller konstant. Det kan alltid uppstå yttre (eller inre) omständigheter som ruckar den lyckan. Men om du en gång gjort den mentala resan och förstått kraften i dina tankar och dess betydelse för tillvaron så kan du snabbt och enkelt göra den resan igen eftersom tankarna/hjärnan vet vad det handlar om.
Det svåra är att göra resan första gången eftersom det då behövs att du bygger den nya mentala vägen. Genom dina tankar får du hjärnan och kroppen att förstå ditt nya mående. Du är lycklig. Du väljer det och därför blir du det.
Många människor blir provocerade av positivt tänkande och jag tror att den stora orsaken till det är att du inte kan hoppa över det jobbiga för att nå din inre lycka. Däri ligger provokationen. Du bör alltså gå igenom din olycka och bagage för att nå till den positivitet och lycka du egentligen vill nå. Hur många orkar eller vill gräva i sina egna själsliga och mentala sår för att nå lycka. Räck upp en hand!
Nej enbart positivt tänkande kommer inte ta dig till ett inre lyckligt tillstånd men man kan släppa bagaget och negativa tankar för att ersätta dem med framtidsmål och positiva tankar, då händer det grejer på riktigt.
Sökandet efter lyckan består i mångt och mycket av att släppa bagaget/ryggsäcken du bär på. Troligtvis minns de flesta personerna som finns i din ryggsäck ingenting av de händelser eller minnen du bär på. Det är endast du själv som ältar samma tankar om och om igen. D v s dina tankar om det förflutna som tyvärr får kroppen att känna dina upplevelser varje gång du tänker på dem. Skulle de då inte vara skönt att sätta ned bagaget och ta av sig ryggsäcken och fritt gå vidare mot den lycka du egentligen vill ha?
Ibland måste man gå genom elden för att förbränna det gamla. Ibland ömsar ormen skinn för att växa. Ibland eldas fågel Fenix upp för att återuppstå. Ibland måste vi ge oss själva utrymme att dö (symboliskt talat) för att återuppstå i en ny bättre och lyckligare version.
För att det ska bli verklighet behöver man ibland någon att prata med. En neutral part som kan lyssna på bördorna du bär för att sedan elda upp dem till ingenting. Skulle inte det kännas både bättre och lättare. Så vänta inte hela livet med att göra den förändring som du redan idag vet att du vill göra. Du KAN ta första steget om du vill. Att våga be om hjälp kan vara första steget till förändring på riktigt.
Så vad kan vi mer göra för att återerövra lyckan som vi själva bär på inombords. Kanske genom att minnas allt det vi glömt. Vi kanske har glömt bort att skratta, dansa och helt enkelt leva. Kärleksfull och genuin humor är så viktig. Vi är inte robotar och därför ska vi inte bete oss som det. Livet behöver inte vara allvarsamt och tungt, vi kan välja själva. Det handlar om att inte ta oss själva på så stort allvar. Skratta, sjung och dansa medan du kan.
Se istället glädje och lycka över allt det vackra världen erbjuder. Se det, känn det, smaka på det. Livet är till för att levas och det är du som väljer hur. Du behöver inte vänta på att någon annan ska komma och väcka dig till liv. Du kan välja själv att vakna till liv. Du kan göra det genom att förändra dina tankar och ditt beteende (om du vill och bestämmer dig för det). Lyft dina händer mot skyn och skratta. Skratta för att livet är en underbar gåva och du säger till dig själv, i dina tankar, att nu ska du ta del av denna gåva fullt ut. För det är du värd.